Welcome to my life of accidents.

Igår var en läskig dag, mest för att jag har läkarskräck och blev väldigt rädd när ambulansen kom med rödljusen och volym i full färd. Det som hände mina vänner är inte så farligt som det låter. Jag surfade och surfade inte så bra i dessa höga vågor som var igår. Ramlade av brädan och drogs längs botten och hittade inte upp. När jag väl kom upp kom det nya vågor och brädan drog iväg med mig och under vattnet trodde jag att jag kunde andas, men det kan jag visst inte. Jag är inte superwoman som vi tidigare trott och gälar det har jag visst inte heller. Jag borde bli som Harry Potter och äta magiskt sjögras, fast det kanske inte finns i min värld. Men jag kom upp från vattnet, hostade som en galning och ni som känner mig vet hur jag hostar när jag verkligen hostar. Det låter inte fint, som om jag hostar lungorna ur mig. Satt på brädan resten av lektionen och hostade upp vatten. När lektionen var klar gick jag upp ur vattnet och blev krossad av en till våg, men det var inte så farligt. Jag klarade av att gå upp själv, läraren frågade hur det var, jag sa såklart att det var bra, så svensk som jag är.
Klarade att gå hela stranden upp och när vi kom till gräset var jag tvungen att sitta för luften började ta slut. Med lite livräddare som klämmer på mig och lyssnar på lungorna med stetoskop och klämmer lite till får jag en andningsmask och ambulansen är påväg. Läkarskräck gör det hela värre. De spänner fast mig på en bår och kör in mig i ambulansen. Vinkar hejdå till mina fina vänner och då börjar jag gråta för här ska jag åka alldeles ensam med en ambulans och försäkringskorten är i skolan och jag har ingen aning vart jag ska och jag har bara en våtdräkt på mig.

Det gick bra, sjukhuspersonalen var snälla trotts att det var akuten. Där blev jag röntgad och omhändertagen, nya strumpor, olika morgonrockar och en massa varma filtar. Huttrade och frös i mina blöta kläder. Här fick jag också en konstig andningsapparat och blev nästan uppe i molnen utav den. Lever det gör jag.

Observation för att inte drunkna i efterhand tog sin lilla tid och nu får jag gå på antibiotika för att svälja havsvatten med seaweed är farligt för kroppen. Blir jag sjuk måste jag in till sjukhuset. Det hoppas vi att jag slipper.
Tur jag har mina fina vänner som till och med skippade deras lektioner för att komma till mig. Tur jag har dem, vad ska jag göra närsta termin när dem har åkt tillbaka till Sverige?

Snart börjar Victoria Secret Fashion Show och jag kan knappt vänta. Det är den bästa fashion showen någonsin, helt och hållet. Och snart får man verkligen se den i landet av drömmar. I den butiken har jag allt handlat flera gånger om och skulle kunna bli pank i den butiken helt klart.

Nästan helt klar med skolan, på torsdag är sista sakerna att lämna in helt och hållet och det känns faktiskt lite tråkigt. Terminen har gått sjukt fort och lovet kommer bli en flera månaders ledighet. Väldigt skönt, men det kan bli lite långtråkigt. Jag ska skriva, leka med bilar, åka till San Diego, åka till Los Angeles, Santa Monica och bara vara. HÄRLIGT.

Jag har hittat en mysig frukostplats för skrivande och musik, även om det länge stått här på gården, har jag nu hittat charmen med den. En dag när orken verkligen finns ska jag ta med mig picknick för att gå till parken och sätta mig med datorn. Där ska jag skriva som förr även om det är en ny plats nu och inte en brygga i Fårösund på Gotland. Det är samma text, men med nya känslor och drömmar, men samma historia, bara att jag har kommit längre.
Det är vackert att skriva, att finna livet mellan bokstäverna och följa en ström av känslor, tankar och händelser mellan raderna, se hur karaktärerna utvecklas.
Jag har kanske funnit texterna igen och jag känner hur jag kan ägna dagar åt detta igen. Hittar jag bara parken, eller bryggan där inspirationen leker, då ska jag leva med bokstäverna igen.

Att man blir hungrigare av att äta kan jag helt klart styrka. Varför är däremot frågan.
Jag har ju glömt bort att berätta om att jag bjöd på riktig husmanskost med klimp, potatis och grönsaker. Riktigt norrländskdelikatess, nästan lika bra som blodpalt. Blodpalt är svårt att göra här eftersom vi inte finner något blod i affären, men klimp det går lika bra det.

Lite hemlängtan har jag visst när jag fixar med julklappar till familj där hemma som alla kommer att fira jul på olika håll och kanter.

Thanksgiving närmar sig med stormsteg och blackfriday även där. Sedan är det två veckor kvar och sedan är det jullov som varar i sex veckor. Idag har jag även registrerat mig för de flesta klasserna inför nästa termin, en klass till ska jag ha men jag har inte bestämt mig för vilken riktigt än. Den som lever får se.

Klockan är innan nio på kvällen och vi ligger redan tills sängs. Tröttheten är stor och min kropp värker med frossa. Tur jag knappt har några lektioner den här veckan.

Ett litet smakprov från photoshooten, här är det Sofia som flyger i luften.

På onsdag ska min portfolio för engelskan in och inatt har jag drömt vackra drömmar om den, hur bra den blev, så jag har redan tagit upp arbetet och skrivit i en timme och klockan är bara tio. Så jag är nog klar på måndag.
Nästa vecka är det thanskgiving också så det betyder att vi är lediga en hel del, jag har bara en lektion nästa vecka, vilket känns mycket skönt. På thanksgiving ska vi åka iväg till en av Annas klasskompisar och fira med hennes familj, en riktigt amerikansk thanksgiving, intressant.

Började dagen med en lättsam engelska lektion och gick vidare till en final exam i engelska som gick hyfsat. Sedan bar den vidare till en fantastisk photoshoot med mina två änglar, en smakbit kommer senare.

För att göra det hela kort går jag rakt på sak. Ikväll har vi varit och tittat på Breaking Dawn och det må vara den bästa eller näst bästa av de som har kommit, men jag kan också säga att jag inte gillade den. Halva tiden grät jag för att det gjorde ont och alla är så fåniga, resten av tiden satt jag och hade spyor upp i halsen. Det äcklade mig fullständigt av allt blod och dumma vargar som ser läskiga ut och nej det finns bättre filmer. Tacka vet jag "A Cinderella Story."

Självklart kommer jag att se sista delen också, men då ska jag gå dit på tom mage och med större tröja att gömma mig i, eller bara vänta tills den kommer på dvd så jag kan pausa om det ska komma sådana äckliga scener.

Myskvällar inpå höstens fallande löv. Hösten har kommit till Santa Barbara även om vi fortfarande kan gå i korta klänningar och shorts om dagarna så faller löven gula ned mot marken. Jag längtar inte hem till löven lika mycket längre.
Jag lyssnar på fåglarnas sista sommartoner och ser mig omkring.
Jag är lycklig.

You smiled and said that it is easier to stay afloat if you hold your breath. I believed you and have been holding my breath since. I sometimes open the photo album and with a knife I cut the black sky into two symmetrical fields and wished. And in the end it will always come around with a million colors all around. It will always be okay. Because love made us and we can be anything.

Olika utklipp från olika saker som gör en text till något nytt.

Julklapps shopping och fixande för att skicka paket via posten, ja sådant får man börja med tidigt när ens familj bor i Sverige och en själv i USA. Inte nog med det som kommer den där familjen man har där hemma fira sin jul på olika ställen som Norge, på olika jobb och ja jag vet inte riktigt. Undrar vart jag ska fira jul också.

För att uppdatera lite om skolgången här i landet av drömmar så kan jag säga att det snart är jullov. På onsdag har jag finalprojekt i ena engelskan och final exam i den andra engelska. Sedan kan jag även berätta att i ena engelskan kommer jag inte behöva göra den slutgiltiga final exam för att jag är så bra och redan har klarat kursen, fick även höra den glädjen att jag är bäst i klassen, sådant gör mig stolt och glädjen sprider sig i kroppen. Det är mer min stil!
Dock har jag lite längre med foton och surfingen, men surfingens alla uppgifter är klara, förutom de sista surfinglektionerna. Foton har däremot lite mer att göra, tio bilder för portfolion, tre bilder för en tävling och tio av de bästa bilderna jag har fotat hela terminen och ska inte vara med i portfolion.
Ena engelskan har också en portfolio att lämnas in men den lämnas in nästa vecka så ska skriva om tre uppsatser till måndag och ha möte med min lärare för tredje gången gilt om han denna gången dyker upp.

Men det ska gå och sedan är det mer än en månads jullov. Fina tider.

Att man kan bli mer frälst i Justin Bieber kunde jag inte tänka mig, snarare att jag skulle tycka sämre om honom, men nej då tydligen inte. Innan filmen var jag mer "sure Bieber, lite roligt" men nu måste jag faktiskt lyssna på honom. Fast jag och Anna var ju inte de största fansen i soffan, utan den tillägnar vi Alexander helt klart. Så kan det gå och så går vi till skolan.

Ikväll ska vi titta på Justin Bieber filmen, som vi har väntat. Vi har varit snälla och väntat till Alexander kommit hem från sin resa till L.A. Så ikväll sker det efter en lång väntan på att få filmen.

Igår skulle jag ha möte med min engelska lärare, det gick inte som tänk för han hade glömt bort mig och bokat ett möte med en annan elev. Kul då var det bara att gå då. Som förra gången vi skulle ha möte så glömde mig helt så jag fick sitta i 45 minuter och vänta på honom. Ibland är jag nog alldeles för snäll och inte säger till.

Det kommer en långhelg om åtta timmar, imorgon ska jag sova ut innan jag tar tag i nästa läxhög. På kvällen planeras det bakpotatis, kycklingröra och vin med mina fina flickor. Sedan kommer nog buspojkarna i huset också var med men vi ska i alla fall mysa.

I helgen ska jag också försöka titta på en lägenhet med Therese. Jag vill nämligen inte bo kvar här i Brinkerhoff Mansion när de jag umgås med flyttar hem och jag blir enda tjejen i huset, vilket kaos det skulle vara här då. Så jag letar nytt och det vore så mycket härligare att ha en lägenhet där man har lite friare regler och slapp detta något som finns i huset och gör mig allergisk.

Ja jag vet Sanna att jag inte har uppdaterat på länge, men så går det när man har många uppsatser och final exams på ingång, plus ett förjäklans roligt liv att man inte har tid att uppdatera om allt roligt som händer alla sekundrar om dygnet.

Jag beger mig efter dagens lektion till LA för helgen där Universal Studios ska besökas. Om jag kommer hem det är frågan, jag kanske blir kidnappad för jag har tyvärr ingen mobil längre. Jag har nu gått i några dagar med en tung känsla i bröstet, Majvor är död. Majvor är alltså min iPhone som numera inte fungerar och det är sorgernas dagar för mig här. Ni kanske tycker det är väldigt töntigt, men jag fäster mig vid mina saker.

Jag måste vänta till den 15:e innan jag kan köpa en ny iPhone för då släpps dem utan abonnemang och eftersom jag åker till Sverige i sommar kommer jag behöva att man kan byta simkort lite då och då. Det känns tungt att jag måste vänta i nästan två veckor innan jag kan införskaffa mig en och medan ska jag gå utan och livet känns ganska tomt. Vad gjorde jag innan jag fick min iPhone?

Blir tårögd av att läsa Jospehines vackra ord om hennes Memory Lane och jag följer med på denna Memory Lane och blir mer tårögd och saknar denna kvinna till månen och tillbaka.





Likt hon säger möttes vi av slumpen och hamnade i samma lägenhet i Vivalla, Örebro. Josephine är en kvinna av under, en kämpe och livsgnista. Och hon säger det till punkt och pricka. Vi förstod varandra, även när ord inte användes och en bättre sambo kunde jag inte önska mig. Min vackra Jospehine. Vi gjorde dreads om nätterna, bakade lussebullar utan vätska och kastade mjöl i ett krig. Josephine hade ett leende av guld och ack för att få se det igen. Vi låg på golvet och skrattade ikapp, vi hängde i taket och snurrade runt, sprang i snön och köpte choklad. Vi hade O.C maraton, vi dansade runt till The Pretty Reckless och klädde upp oss till tån. Josephine kommer alltid vara en stor del av mig och hemligheten hon pratar om kommer alltid förbli. Jag må verkligen älska denna kvinna och "Blunda sig fram", det är nog det vi kommer att göra. Det är kvinnan jag saknar och vill leva med igen när tiden passar in. Nu går hon en filmlinje och lever ett lite annorlunda fint liv än i Örebro. Men en dag ses vi igen och jag saknar dig bästa-sambon min.
Psykbunkern i mitt hjärta <3