Idag firas Idas födelsedag från den 21 oktober. Jag fick vara med på ett hörn via Skype och hur mycket saknar man inte hemma då när man missar sådana stunder? Det var som att vara hemma igen, men ändå inte. Där var det mörkt och här är det ljust och fortfarande shortsväder. Visst är det fint när livet tränger på om man märker hur långt borta man är från familjen, men att kunna känna att det inte gör alldeles för mycket för det här är platsen jag är meningen att vara på. Men jag saknar dessa människor så det spritter lite i skelettet.