155.

‎Hon står där ensam, tittar upp mot himlen, på snöflingorna som dalar ner och landar på hennes kinder, smälter och lämnar en vattendroppe. Hon står där barfota, låter fötter känna, känna något annat, känna snön.

Om man lyssnar hittar man små delar av sanningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL:

Kommentar:

Trackback