Pengaångest yeppyepp. Just för ögonblicket säger jag väldigt yepp yepp yepp and like me no say anything. Det råkade bli så att jag tittade på en tecknad barnfilm den här morgonen och då sa de massa sådana olika roligheter och jag har fastnat för det, så söta.

Idag var jag till skolan för group advising och registrerade mig för några kurser. De flesta kurserna är stängda, men nästa vecka öppnas några fler kurser som engelska och då ska jag sitta klistrad vid datorn för jag vill verkligen läsa engelskan. Matematiken tar jag och ordnar nästa termin, mest för att jag istället ska ta en fräscha upp minnet klass så att jag slipper läsa samma matematik jag läst för några år sedan. Vilket även gör att jag kan placera högre på matematiktestet och jag slipper lägga ut pengar för det och dyrbar tid.

Mer än engelska har jag skrivit upp mig för fotografi och typografi. Får se hur det passar in i schemat. Det läskigaste de sa idag var att hur sjuk man än är första dagen för lektionen måste man ta sig dit ändå för att annars lämnas platsen över till någon annan. Även om du är magsjuk så måste du gå till lektionen. Sedan om du inte är med på tre lektioner sammanlagt blir du bortagen från klassen. Det känns som att min hälsa är lite sårbar just nu, jag måste leta upp vitaminerna.

Men det första jag nämnde, pengaångest. Ni vill inte veta hur dyrt det blir och det blir så mycket dyrare eftersom jag kommer läsa mer än 12 units, blir några tusen mer eftersom jag nu har 14,5 units. Men det löser jag senare när jag fått ett riktigt drömjobb och kommer vara stenrik.

Igår gjorde jag engelska testet för skolan och idag matematiktestet allt för att hamna i rätt klass. Det känns dock som att jag skulle ha övat lite innan. Speciellt gjort en genomgång av matematiken igen. 45 frågor på 45 minuter utan miniräknare, det var stress bara att tänka det. Hade jag haft mer än en minut att få tänka på varje hade det gått mycket bättre och jag hade hamnat i rätt klass, men nu hamnade jag mer i enkel matematik. Tråkigt, men det löser sig, jag ska nog inte ens läsa matematik de här åren vad jag vet.
Engelskan vet jag inte riktigt vart jag hamnade, men det hade varit lättare om jag inte hade fått frågor om marinkåren och båtdelar. Det är svårt när man får ett ämne man inte har någon som helst koll på. Det löser sig också.

Jag hade tidigare glömt att kryssa i att jag ville ha merkostnadslån för kursavgiften från csn. På flygplatsen när jag träffade Helena kom det fram att man kunde låna för det så hon hjälpte mig att ändra min ansökan och igår fick jag svar att jag får merkostnadslån för det också. Nittontusen mer, det känns skönt i kassan. Tummen upp för det, tummen ner för att det blir mer att betala, fast mest ändå tummen upp.

Smakar äggen annorlunda i Santa Barbara?
-Ja det gör dem.

Är husen annorlunda i SB?
-Att dem är. Helt underbara är en del, drömhus.

När stänger klubben?
-Fy skam men Wild Cat stängde halv två igår.

Jag skulle helt klart vilja vara ute nu och springa på stan och träffa människor, men jag är så förbannat trött. Är det de här som kallas för jetlag? Ja det är det visst. Det får helt enkelt bli någon film och vila mig till ett normalt tillstånd.

Jag måste ta bilder och visa er hur fint det är här. Okej huset är inte så fint, men andra hur är sjukt fina, fast jag tänkte mest på omgivningen och vädret. Sedan måste jag ned till skolan och stranden. Det får bli imorgon.

Jag tänkte berätta lite mer om flygresan från Sverige hit till Santa Barbara. En flygresa med två mellanlandningar. Sverige-Reykavik - Seattle - Los Angeles
Det började med att jag klev upp klockan fem för att packa det sista och vara vaken när far och lillasyster skulle komma hem. Väskorna var ganska svåra att packa jämna, men efter några ändringar i packningen så blev det bra med 19,6 kilo och 18,9 kilo. Vi packade in väskorna i bilen och pappa körde till Arlanda. Väl där checkade vi in mitt bagage och gick sedan och åt på flygplatsen. Det började närma sig att första flyget skulle lyfta så vi vinkade av varandra och kramade om varandra en sista gång och sedan gick jag. Denna resa gick otroligt bra utan hinder eller svårigheter.

Jag trodde att allt skulle gå som smort efter första flygningen som landade på Island. Väl där vandras det lugnt vidare till nästa flyg, det står att den är i tid och det känns riktigt bra. När det är tio minuter kvar ändras flygplanets status och flygtiden är ändrad till 21.30 och den skulle ha lyft 17.00. Att få vänta i fyra och en halv timme kändes verkligen inte bra. Vi fick en liten ersättning med mat på flygplatsen vilket i mitt fall såg ut som ett äpple, en Fanta, tre Snickers och en miniburk Pringels. Inte nyttig alls, men det var socker som behövdes och mackan som jag tänkte ta var slut och resten av mackorna innehöll tomat eller fisk. På denna flygplats hittade jag en reskompis som också skulle till Los Angeles, det var tur för annars skulle jag ha gått under och tappat bort mig själv. Vi hittade även en annan kompis där borta som vi fick låna wifi från. Vi fick även öl av honom, så vi hade det rätt trevligt där i Island trotts förseningen. När väl planet skulle gå var klockan mer än 22.30, alltså ännu en timme försenad. Anledningen vet jag inte riktigt än.

Väl i Seattle hade de bokat ett nytt flyg åt oss och vi fick välja hotell och försöka deala med flygbolaget om att de skulle betala men vi valde flygplatsen istället. Det kändes ganska meningslöst att åka till ett hotell. Det riktiga flyget skulle ha gått 19.45 den 19:e men vi landade i Seattle runt tolv. Nästa flyg till Los Angeles skulle gå 5.30. Vi satt oss vid några stolar och hade gratis wifi på flygplatsen så tiden gick lite fortare. Här fick vi även checka in bagaget igen.

I Los Angeles så hämtades bagaget och jag ringde numret för den beställda bussen till Santa Barbara.

Tänk på att jag inte har skrivit ut tiden i svensk tid utan varje tid är för varje tidzon som det var där tiden var så.

Väl framme har jag redan berättat lite om. Och mer behövs inte sägas när jag redan sagt så mycket.

God eftermiddag säger jag, men för er i Sverige säger jag väll god mitt i natten. Jag ligger nio timmar bak i tiden ifrån er.

Lite mer om flygresan får ni veta senare.


Igår förmiddag/tidig eftermiddag kom jag fram till Santa Barbara efter en två timmars resa från LAX, flygplatsen i Los Angeles. Trött som jag var av att inte ha sovit på mer än trettio timmar fick jag information utav hyresvärden och sedan fick jag duscha. Efter det gick jag runt på staden här i Santa Barbara för att leta efter en mataffär. Jag letade efter en byggnad som det fanns en stor skyllt på som sa att här är det. Denna skyllt hittade jag inte, men när jag kom fram till en supermarket så letade jag där inne men där fanns det mest bara godis och kryddor. Med min hungriga mage var det inte det jag letade efter så jag tog min akt och frågade efter vägen. Jag fick en vägbeskrivning som sa exakt samma väg som jag kanske hade vandrat på fem gånger minst kom jag fram till en byggnad som såg ut som en vit kyrka utan torn. Men det var så många som kom med kassar därifrån så jag testade. Där var mataffären.

Inne i mataffären höll jag få slag, va köper de färdigskivad sallad? Gick vidare med frågan, kommer jag hitta laktosfri mjölk? En bit till kom jag till mjölken och såg nästan bara laktosfri mjölk, vilken tur jag hade. Lite till och de hade en jättestor burk med laktosfri cottage chease. Sen in i en av de många gångarna hittade jag Jasmine ris och riktigt pasta. Riktig kött och annan riktig mat var svårt att finna. I slutet av affären hittade jag det jag mest ville ha, sallad, gurka, morötter och annat gott och grönt. I övriga delen av mataffären fanns det en massa godsaker, tårtor, mat som var halvfabrikerat och helfabrikerat. Bara under dessa timmar har fem bilar tutat och visslat. Jag har även hunnit få en riktigt stor komplimang för min nya tatuering i nacken. Det går bra nu.

TIllbaka i mitt nya hus lastade jag in varorna och la mig på sängen och somnade.

Jag bor just nu i ett temporärt megalitet rum med knarrande trägolv, gamla träpaneler och gamla trädörrar målade vita. Ett kök jag inte förstår hur man startar de där konstiga stekplatorna som inte är som hemma. Vattnet luktar klor, smakar klor och inte som i Sverige.


Jag har fått en liten katt också, eller den är inte min, men den bor häromkring, fast det gör att det luktar kattpiss här. Fast i det stora hela är det bra här. Saknar dock redan en massa folk.

Jag uppenbarligen älskar Santa Barbara just nu. Var in till en klädbutik i flera våningar och älskade atmosfären. Vackra kläder, exklusiva och lite mer vardagliga. Skorna, skorna var helt otroliga, visst det finns sådana skor i Sverige också, men det är en annan känsla här. Jag måste ta ett foto så att ni kan få se atmosfären här borta. Jag vet några som skulle älska stället.
Inte nog med det så har jag fått en hel massa komplimanger för min tröja.

Well hello there.
Updating from United States of America, Seattle actually.

Det har varit en hel del väntan på flygplan nu och jag har varit vaken i mer än 24 timmar. Flyget från Island gick inte när den skulle utan flera timmar senare, vilket har gjort att planet till Los Angeles för länge sedan har landat. Tur är så bokade de om flyget till LAX, så nu sitter jag i Seattle och väntar på att få checka in väskorna och åka vidare till mitt nya hem.

Här i Seattle är det gratis wifi, vilket är helt klart underbart. Och inte nog med det har jag hittat flygkompisar så det har gjort väntetiden bra mycket roligare. Mer uppdatering kommer från Santa Barbara nästa gång.

Det är sista kvällen i Sverige för mig och det börjar verkligen kännas just nu. Jag har ingen aning vad jag ska packa. Det känns även som att massor av det jag har packat ner egentligen kan lämnas för jag kommer aldrig ens använda det, men man vet aldrig. Det känns som att jag har missat något gravallvarligt, fast jag vet inte vad det kan vara.

Sen får jag för mig att jag kan lämna lite av kläderna och därför kunna ta med mig Täcket, för det känns så dumt mot Täcket att bli kvarlämnad medan Tudde får följa med. Jag känner mig helt enkelt elak. Det är som att ha två barn men bara ena får följa med överallt.

Vad ska jag ha på mig när jag reser, något bekvämt, men ändå snyggt. Jag tänkte ta de svarta byxorna, men de drar åt sig så mycket hår. Jeansen får jag utslag av för knappen. Shortsen kan bli så kallt med på planet och på flygplatserna. Kanske leggins, de kan jag röra mig i och krypa ihop till en boll i flygstolen. Nu var jag smart.

Alla vänner då? Det känns inte som att jag har sagt hejdå eller på återseende till alla. Kan inte alla bara komma hit så jag kan få krama om er en sista gång? Fast det blir svårt för jag bor långt åt tjothahejti och har schampoo i håret och är utan vatten. Jag fäller faktiskt några tårar för jag tror att jag börjar förstå att jag faktiskt flyttar till en annan tidszon imorgon.

Jag borde ta tag i sakerna nu och packa det sista. Det gör jag med blandade känslor.

Jag fick förresten hem visumet för någon dag sedan. Det räcker fem år istället för fyra som jag sökte, det är ju skönt. Mega bra, då kan jag vara där lite längre om det blir så.

Igår hade jag en tid klockan åtta hos Amerikanska Ambassaden. Jag och mamma tog buss 69 klockan 07.03 mot Ambassaderna. När vi kom fram gick vi runt och hittade till slut rätt bland alla byggnader med stängsel. Jag ställde mig i kö, med mamma som sällskap och kvart i åtta fick jag gå in i en liten hytt och lämna mamma utanför. Där fick jag lägga ifrån mig telefonen och gå igenom en säkerhetskontroll, bland annat att visa skosulorna. Därefter blev jag godkänd och fick gå vidare in på Ambassaden, drog en lapp och satt mig och väntade på att mitt nummer skulle synas på skylten.

Fem minuter senare började folk få komma fram och ytterligare fem minuter senare, stod det mitt nummer. Jag fick gå fram till en lucka där jag sköt under alla papper och de kontrollerade dem och skickade tillbaka dem de inte behövde ha. Sedan fick jag sätta mig igen och vänta på att mitt namn skulle ropas upp.

Den väntan på att få höra sitt namn var oändlig. Efter ett bra tag började namn ropas upp och folk som kom efter mig ropades upp och jag började bli nervös att dem inte skulle ropa upp mig eftersom klockan hade varit åtta för länge sedan. Till slut ropade dem upp mig och jag fick gå till ett annat bås där en dam satt och pratade svenska.

Hon frågade:
Vad ska du göra i USA?
Plugga, två år i Santa Barbara och 2 år på något universitet, jag har inte bestämt mig för vilket universitet.
När tog du studenten?
Oj för två år sedan, det blir väl 2009.

Sedan hade de tappat bort mitt kuvert som var frankerat och adresserat till min mamma. Efter ett litet letande där inne hittade dem det och så var det klart och hon sa att visumet skulle komma inom en vecka.

Då är jag alltså godkänd för ett visum, det känns riktigt härligt. Däremot tror dem att mitt hela tilltalsnamn är Sara Birgitta Magdalena nu. Eller det verkar som så. Det var bara för mig de ropade upp alla namn.

Det tog över två timmar för mig där inne och max tio minuter framför två bås tillsammans. Men det var det klart värt

Mötet för ambassaden är nu bokad. Klockan åtta den 26 maj ska jag befinna mig i Stockholm och se om jag får bli amerikan för några år. Härliga tider när det börjar bli klart det här. Härligt härligt!

Beslutet för CSN kom nyss och ja som jag antog får jag pengar.