De sista dagarna gäller det att ha mycket att göra och uppleva allt en sista gång för den här gången. Idag tar vi den svarta faran (Mustangen) och hämtar Sandras kompis Emma på LAX. Svänger självklart förbi IKEA och köper lite svenskt gott.
På fredag åker vi till Six Flag ännu en gång. Vilken tur det var att vi köpte årskort förra gången. Lördagen spenderas till att turista i Los Angeles igen. Se på stjärnorna, Hollywood-skylten och strosa runt på Santa Monica Pier. Det blir lite som det blir.

Nackdelen är att jag är sjuk igen. Inte lika sjuk som under finals veckan då jag gick runt på antibiotika. Men tillräckligt för att vara seg i kroppen och huvudet.
Det gör inget, det kommer bli kul ändå. Sedan har jag att se fram emot att åka till Las Vegas nästa helg.

Fotograf & redigerade: Therese Henriksson

Det är mindre än en månad kvar tills jag åker tillbaka mot Europa och Skandinavien. Om en månad med någon dag hit eller dit kommer jag vara tillbaka i Gävle och det känns ganska skönt faktiskt. Det väntas mycket roligheter som återförening av pinglorna från gymnasiet.

Jag har kommit fram till att jag är inte ett dugg nervös eller rädd för att åka till nya länder själv. Men jag vågar inte gå till gymmet själv. Det måste vara lite tvistat det där. Jag har skjutit upp träningen väldigt mycket för att jag just inte vill gå ensam till gymmet. Men jag skulle inte tveka en sekund om jag hade pengar till att vara volontär i Nepal på ett barnhem eller lära ut engelska i Zanzibar, varför inte sköta om elefanter i Thailand, eller ta hand om lejon och tigrar i Södra Afrika. Jag skulle inte tveka om jag fick den möjligheten. Ta hand om pandor, eller dyka med hajar. Hajar det kanske jag inte riktigt hade velat göra för jag rör inte vatten längre. Jag vill ut och resa. Jag vill se hela världens alla skrymslen.

Nu var det länge sedan flygbiljetten till Danmark bokades och jag befinner mig just nu i New York. Jag har märkt att det var bra länge sedan jag faktiskt skrev här också. Men vad skulle jag skriva? Att jag är osäker på vad jag vill göra med min framtid? Att jag inte vet vad jag vill bli? Att jag känner att det ska bli roligt att hälsa på i Sverige, för jag ser det som att hälsa på. Mitt hem är i luften. Att jag inte vill lämna USA, att jag älskar landet, värmen, modet, stränderna, människorna?

Vilket fall jag är i New York nu, har varit här i några dagar, gjort alla turist saker och bara njutit av att jag är i världens bästa stad. Det är nog hit jag ska flytta, jag måste bo här ett tag i alla fall. Vi har varit upp och sett ut över hela New York, hälsat på frihetsgudinnan och gått på Times Square. Vi har varit till Connecticut och varit i New Haven och tittat på Yale University. Det är verkligen en skola jag skulle vilja gå på, stor, vacker, underbar akademiskt och finns bra aktiviteter för alla. Om det inte vore så dyrt. Biblioteket är en katedral, jag menar bara det skriker att det är en skola för mig.

Om någon dag åker vi tillbaka till Santa Barbara där vi ska vila upp oss lite och låta de sista veckorna för mig bli de bästa. Kommer göra ont att flytta.

Jag tänkte meddela att den 11:e juli åker jag tillbaka till Skandinavien. Hälsar på Danmark i några dagar och sedan bär det av till Sverige igen.

Ni har så rätt så som ni tänker. Jag lämnar college livet i Kalifornien. Skolan här har alldeles för mycket krångel med cutbacks. De har tagit bort flera av de kurser jag hade behövt för mitt certificate och några av de kurser jag valt för min AA. Sedan håller de nu på att kanske ta bort hela sommarskolan.

Jag har valt att åka hem då skolan krånglar en massa, och för att en AA inte har någon motsvarighet i Sverige. Vilket kan vara bra att ha. Sedan kostar det en förmögenhet att gå här. Sen är skolan gratis i Sverige, vilket är ett stort plus.

Vi ses i sommar Sverige!

San Francisco.

50 dagar kvar till New York, hur kan man inte vara taggad och peppad?

Jag är väldigt lyckligt lottad. Jag bor i det landet jag har längtat efter att flytta till. Jag studerar något jag verkligen tycker är roligt. Jag har vänner i flera olika länder. Jag har planer. Jag har tak över huvudet, världens bästa Tudde och ett gigantiskt fluffigt täcke. Jag har kläder jag tycker om, en stil som är jag. Jag bor med två helt hilarious människor som gör att jag skrattar varje dag.

Minus, för många svenskar. Men allt det andra väger upp så mycket mer.

Springbreak är över och mycket plugg har hunnits med. Inte bara plugg heller. På fredag/lördag natt åkte vi till San Francisco med bussen, möttes av spöregn. Men regn ska inte stoppa oss! Vi tog oss till hotellet lämnade grejerna och vandrade ut på upptäcktsfärd. Skaffade paraply och regnponcho. Vi besökte Alcatraz och åt på Cheesecake factory och njöt. Söndagen var mycket bättre dock eftersom det inte regnade och vi åkte till SIxflag där det knappt var några köer och solen lös. Sixflag är ett nöjesfält med massa berg-och-dalbanor, här i San Francisco fanns det även djur som lejon, elefanter, pingviner, hajar och giraffer. En hel dag spenderade vi där och nästa dag en turistdag igen, då vi besökt Golden Gate bron, Fisherman Wharf och njöt i storstaden. Sista dan var dock också regnig och vi kände inte för att springa runt med våra väskor i regnet. SÅ vi gick runt i ett stort shoppingcenter och tittade runt, men här var de som stod i de små stånden väldigt på så det var inge roligt. Det blev en bio istället och sedan en sväng till Cheesecake factory igen. Hemresan stod sedan på schemat och därefter har vi bara varit hemma och mysigt i soffa, tittat på serier och pluggat.

Alcatraz i San Francisco

Det sämsta med att bo million miles away i en annan tidzon är att det är svårt att hålla kontakten med dem man verkligen älskar. Million miles away och nio timmar efter skapar en glipa mellan de som förr varit så nära. Dessa million miles away gör att jag missar så mycket i allas liv. Vänner slutar umgås med varandra, de hittar andra vänner och nya liv. De lever på och jag lever på. Men hur mycket vet vi om varandra nu mera? Utan Facebook skulle jag inte veta vart mina vänner befinner sig, hur skolan går och hur deras fester artar sig, hur lanen fungerar, hur de driver med varandra och hur de hittar nya kärlekar. Jag skulle inte veta att Sverige är vackert hos dem under denna vår.

Jag saknar dem och det gör att jag vill hem. Fast jag borde kunna vänta ett år till. För efter två somrar och en höst- och en vårtermin så är jag klar med en examen. Vilket inte är alltför mycket. Inte bara en examen men lite certificate och annat fint AA.

Åter till ämnet. Det sämsta med att bo så långt bort är att kontakten brister och det känns som man tappar en massa viktiga stunder. Jag skulle vilja ha mer underbara stunder med mina älskade vänner och jag saknar alla våra stunder. Men av detta har jag blivit en starkare människa. Och det har gjort att jag inte vet om jag kommer att stanna i Gävle. Jag vill ut i världen, vill uppleva så mycket som möjligt innan det är dags att hitta rätt och stanna på en plats. Jag har planer och planer kan ändras, men tills vidare, vi ses i jul och hoppas på att kontakten kan bli bättre även om vi har olika liv på olika håll.

Springbreak och om ett tag går bussen till San Francisco. Kan knappt vänta, eller jo jag skulle kunna sova istället, men att åka dit mitt i natten är far more fun. Cykla över The Golden Gate Bridge, besöka Alcatraz, ha en dag på Six Flag och turista lite mer. Blir ett par fina dagar i storstaden.

Gå tre terminer och en sommar termin, eller åka hem och försöka komma fram till vad jag annars vill göra. Svåra beslut. Dels eftersom detta är en sak jag vill göra, men frågan är om det är värt det? Jag vill skriva, skriva på engelska och svenska. Men det är dyrt, fast bra på papper och i kunskapen.

Jag saknar er så kom och hälsa på även om ni inte har vägarna förbi. Då kanske det skulle bli enklare att stanna.

Mina tankar går runt och jag har funderingar på att åka tillbaka till Sverige. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra där. Men jag känner att jag vill hem. Jag gör lappar med fördelar och nackdelar för både USA och Sverige. För utbildningen och allt sådant. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra är sanningen.

Att åka hem är inget misslyckande försöker jag intala mig själv, för det är det ju inte. Jag sa från början ett år, sedan sa jag tills jag var klar, sedan ändrade jag major, nu funderar jag på att åka hem, det går även att göra ett upphåll på studierna här också. Vi får se, tänker inte bestämma mig än.

Jag funderar bara lite fram och tillbaka.

När jag väl hittar de perfekta jeansen, så finns de bara i Sverige, självklart bananas!

Hur svårt ska det vara att hitta ett par normala vita sneakers med hög kant som inte är mega breda? Ja inte hittar man några i den här staden inte. Skateskor, nej tack till tajta jeans eller klänning. Men jag kan inte gå barfota heller eller i slip-in hela tiden eller gladiatorskor. Mina fötter fryser.

Annars ligger jag i sängen, äter Mariekes och låtsas att jag pluggar. Det är en trevlig kombination. Fast jag ska väll ta och skriva en bokrecension nu och sedan plugga matematik för att jag är så bra.

Ett lite mer tråkigt inlägg är på infart, för er som inte vill läsa gå och gör något mer produktivt, som gör läxorna eller varför inte ta ett skönt bad med levande ljus? - Skulle jag gjort om kranen hade funkat.

Till det som jag faktiskt känner. Jag längtar bort, jag längtar inte till Sverige, men jag vill inte vara i Santa Barbara just nu. Jag skulle gärna åka till Sverige ändå och hälsa på kyla och snö, eller egentligen bara människorna. Det som är det hela underliggande är att jag bara längtar bort från den här staden. Jag kan åka vart som helst förutom här.

Skriver en uppsats som gör ont och huvudet väntar på att få migränanfall och magen äter sådant den inte tål. Känner för att flytta hem, men vill gå min utbildning, men vill flytta någon annanstans. Jag är förvirrad och vattnet smakar klor. Det kryper kryp på väggarna och jag skriker som en liten treåring och gråter inombords.

Jag glömmer saker och kan inte ha på mig vanliga skor för jag har en bula på hälen, som säkert måste opereras, skulle inte förvåna mig. Mina ögon samarbetar inte och jag känner för att klaga.

Men till lite perspektiv. Det är bra mycket bättre här än Örebro. Jag älskar landet, jag älskar språket, jag älskar studierna, men jag är trött på vad som finns i Santa Barbara.

Don't get me wrong, men jag kan knappt vänta på att få lämna Santa Barbara lite, i varje fall för en helg. Nästa helg väntar helt enkelt Sixflag, IKEA, cheesecake factory och LA. Sixflag är en massa berg och dalbanor så får packa med mig lite extra kläder om jag dör i luften. IKEA vet ni alla vad det är, där ska det köpas en bokhylla, lite roliga saker, kanske en växt (?) och bröd, kanske få lite svensk mat. Cheesecake factory är en trevlig middagplats med underbara cheesecake till efterrätt, min favorit är choklad och jag har då bara ätit där en gång, så kan inte riktigt säga något egentligen. LA vet ni också, Los Angeles.

Vad har jag annars att erbjuda er läsare? Plugg, plugg, skratt på golvet och Svampbob blir erbjuder Smirnoff Ice. Jag har haft andra stora provet i matematik och även fått ett mejl från läraren där han skrev att jag gjort ett riktigt bra jobb med ett A. Annars har jag haft engelska och förvånat ena läraren med att ha skrivit en underbar uppsats med sådant målande språk att hon älskade den. Det går helt enkelt bra här.

Önskar dock att jag kunde flytta till New York eller någon annanstans där det inte svämmar över av svenskar, hur ska jag kunna lära mig engelska om de finns överallt, klart man umgås med de man redan känner då.

Nästan all tid har gått åt till skolarbeten, men lite tid har gått åt till downtown och krogen, men även filmfestival, bio och prisutdelning. Det har varit Santa Barbara International filmfestival och eftersom Sandra läser den kursen har hon fått extra biljetter så jag och Kristin har fått följa med och se spektaklet.

Men nu får jag sakta ned igen, för jag är sjuk. Igen. Till råga på detta så har jag lyckats skaffa mig en spricka i handen också. De får helt enkelt sluta lägga plattorna ojämna för ibland kan det komma en som inte ser sig för helt ordentligt som jag.

Vad mer? Bara att jag måste sluka mig i skolarbetet igen.

Skolan har börjat igen och nu har en vecka gått av den här terminen och jag är mos i hjärnan och trött som om det enda jag gjort är att springa och tänka sekundrar ut och in. Vilket jag nästan gjort. Jag har suttit med läxor till sent på kvällarna från tidigt på morgnarna.






Men jag kan stolt visa er detta hur utsikten ser ut när jag går till skolan, vackert och behagligt. Sedan kan jag även skryta med att det är väldigt varmt här i januarimånad, går barbent och tycker det är varmt ändå. Det är sådant vi från kyliga Sverige gillar, värme och vi gillar även att prata om det.

Bloggen är ett stort frågetecken, behålla kassera eller något?