Alcatraz i San Francisco

Det sämsta med att bo million miles away i en annan tidzon är att det är svårt att hålla kontakten med dem man verkligen älskar. Million miles away och nio timmar efter skapar en glipa mellan de som förr varit så nära. Dessa million miles away gör att jag missar så mycket i allas liv. Vänner slutar umgås med varandra, de hittar andra vänner och nya liv. De lever på och jag lever på. Men hur mycket vet vi om varandra nu mera? Utan Facebook skulle jag inte veta vart mina vänner befinner sig, hur skolan går och hur deras fester artar sig, hur lanen fungerar, hur de driver med varandra och hur de hittar nya kärlekar. Jag skulle inte veta att Sverige är vackert hos dem under denna vår.

Jag saknar dem och det gör att jag vill hem. Fast jag borde kunna vänta ett år till. För efter två somrar och en höst- och en vårtermin så är jag klar med en examen. Vilket inte är alltför mycket. Inte bara en examen men lite certificate och annat fint AA.

Åter till ämnet. Det sämsta med att bo så långt bort är att kontakten brister och det känns som man tappar en massa viktiga stunder. Jag skulle vilja ha mer underbara stunder med mina älskade vänner och jag saknar alla våra stunder. Men av detta har jag blivit en starkare människa. Och det har gjort att jag inte vet om jag kommer att stanna i Gävle. Jag vill ut i världen, vill uppleva så mycket som möjligt innan det är dags att hitta rätt och stanna på en plats. Jag har planer och planer kan ändras, men tills vidare, vi ses i jul och hoppas på att kontakten kan bli bättre även om vi har olika liv på olika håll.

Springbreak och om ett tag går bussen till San Francisco. Kan knappt vänta, eller jo jag skulle kunna sova istället, men att åka dit mitt i natten är far more fun. Cykla över The Golden Gate Bridge, besöka Alcatraz, ha en dag på Six Flag och turista lite mer. Blir ett par fina dagar i storstaden.

Gå tre terminer och en sommar termin, eller åka hem och försöka komma fram till vad jag annars vill göra. Svåra beslut. Dels eftersom detta är en sak jag vill göra, men frågan är om det är värt det? Jag vill skriva, skriva på engelska och svenska. Men det är dyrt, fast bra på papper och i kunskapen.

Jag saknar er så kom och hälsa på även om ni inte har vägarna förbi. Då kanske det skulle bli enklare att stanna.

Mina tankar går runt och jag har funderingar på att åka tillbaka till Sverige. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra där. Men jag känner att jag vill hem. Jag gör lappar med fördelar och nackdelar för både USA och Sverige. För utbildningen och allt sådant. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra är sanningen.

Att åka hem är inget misslyckande försöker jag intala mig själv, för det är det ju inte. Jag sa från början ett år, sedan sa jag tills jag var klar, sedan ändrade jag major, nu funderar jag på att åka hem, det går även att göra ett upphåll på studierna här också. Vi får se, tänker inte bestämma mig än.

Jag funderar bara lite fram och tillbaka.

När jag väl hittar de perfekta jeansen, så finns de bara i Sverige, självklart bananas!

Hur svårt ska det vara att hitta ett par normala vita sneakers med hög kant som inte är mega breda? Ja inte hittar man några i den här staden inte. Skateskor, nej tack till tajta jeans eller klänning. Men jag kan inte gå barfota heller eller i slip-in hela tiden eller gladiatorskor. Mina fötter fryser.

Annars ligger jag i sängen, äter Mariekes och låtsas att jag pluggar. Det är en trevlig kombination. Fast jag ska väll ta och skriva en bokrecension nu och sedan plugga matematik för att jag är så bra.