Skolan har börjat igen och nu har en vecka gått av den här terminen och jag är mos i hjärnan och trött som om det enda jag gjort är att springa och tänka sekundrar ut och in. Vilket jag nästan gjort. Jag har suttit med läxor till sent på kvällarna från tidigt på morgnarna.






Men jag kan stolt visa er detta hur utsikten ser ut när jag går till skolan, vackert och behagligt. Sedan kan jag även skryta med att det är väldigt varmt här i januarimånad, går barbent och tycker det är varmt ändå. Det är sådant vi från kyliga Sverige gillar, värme och vi gillar även att prata om det.

Bloggen är ett stort frågetecken, behålla kassera eller något?

22 år. 22 år är tydligen inte det roligaste att fylla. Det har ändå varit en trevlig dag. Bakat en chokladkaka men den blev lite för torr. Sedan har jag varit ned på stan och fixat ögonbrynen gratis, eftersom det är min födelsedag. Något jippo de har för att få mer kunder. Sedan har jag faktiskt fikat med mina två nya lägenhetskamrater och Therese här hemma. Och nu är klockan sju och jag har inget mer att göra. Att fylla 22 år är inte lika roligt som att fylla 18 år. Ja vi som fyller år varje år får vänja oss att det blir mindre kalas ju äldre man blir.

Jag har trotts allt skypat med Anna och Sofia och öppnat en fin snöglob med bilder i. Sedan har jag även skypat med pappa och den äldsta brodern och typ hört lillasyster på håll. Jag får inte glömma att den blonda äldre systern har jag också skypat med en timme. Så lite från hemma har jag hört också. Och hela natten har ju Gretel (iPhonen) vibrerat på grund utav facebook grattisar.

Nu är det lika många dagar kvar tills man fyller igen. Tack för ännu ett år mamma och pappa! Och tack för alla gratulationer.

Om några timmar fyller jag år i svensk tid och jag har ändå bara börjat dagen. Hur ska det firas, det är en bra fråga, för det har jag ingen som helst aning om. En sak är säker att jag ska gå och fixa ögonbrynen, för då är det gratis och jag har väntat alldeles för länge för att det är vackert. Sedan då, ja inget annat planerat och det blir väl det, ligga i sängen och vänta på friskhet.

Jag har nästan packat upp alla mina saker också, vilket är väldigt mycket, även slängt runt 20 trosor som är äldre och sådana jag inte använt på mycket länge, ändå har jag massor kvar. Vi får se hur det blir när jag väl har fått in alla kläder i garderoben och funderat ut ett sätt att ha alla saker på.

De senaste dagarna har jag legat i sängen och varit sjuk.
De senaste dagarna har jag även packat ihop mina tillhörigheter.
Idag har jag flyttat alla mina tillhörigheter.
Idag har jag varit på Kmart och köpt en säng.
Vi har även köpt ett matbord och fyra stolar.
Jag har även införskaffat mig galgar.
I morgon packar jag upp.
I morgon ska vi köpa en dammsugare.
I morgon städar vi stället.
Snart är jag insatt i nya rummet.

För två år sedan, för två år sedan, dog en vän till henne, en vän som hon på yngre dagar tyckte om. Fast det går inte riktigt att nämna honom som en vän, mer som en hon tyckte om från håll. Hon visste hans namn, han visste hennes, men mer än få ord uttalades aldrig. De var inte gjorda för varandra, de var inte varandras likheter eller olikheter, dem var bara medmänniskor. Stella trodde hon var kär, trodde att han kanske var en av dem som skulle göra hennes liv till det bättre, men hennes fantasi lekte bara med henne. För två år sedan dog han i en olycka och här sitter hon nu två år senare och funderar över hur det blev, hur hon kom hit, hur hon överlevde kvällen. Det är några timmar under den kvällen som är helt svarta, där inget minne finns, där inget minne finns att hämta.

För två år sedan fick hon höra om olyckan från Emma, som hört det via en annan vän. För två år sedan satt hon chockad nedanför sin säng nyligen kramat om sina föräldrar som skulle till en av deras tillställningar hos någon av deras äldsta vänner. För två år sedan satt hon på exakt samma plats som hon nu satt på, bara att hon då var chockad och i en sinnesstämning att försvinna och bli ett med luften. Hon hämtade sina gamla värktabletter från någon gång när hon brutit handleden, hon rotade fram vodkaflaskan ur sitt gömställe och satt sig nedanför sängen. Hon tog fram tabletterna och radade upp dem längs mattan, skruvade upp vodkaflaskan, tog en klunk. Hon ryste till, skakade lätt på huvudet och tog upp en utav tabletterna, granskade det noga och länge innan hon la den på tungan, tog en klunk vodka och svalde hårt. Hon försökte känna hur tabletten la sig till ro i hennes mage och hon fantiserade hur den löstes upp precis innan den skulle nå magsäcken. Stella förde fingrarna fram och tillbaka längs raden av tabletter och valde den näst längst till höger, hon gjorde samma sak som hon hade gjort med den första tabletten. Stella fortsatte tills alla tabletter var svalda och gungade i takt med vodkan. Hennes syn var grumlig, hennes näsa rann, hon kände smakerna av salt, surt och beskt, allt på en och samma gång. Hon var rädd, rädd att falla ihop, men mer rädd för att stanna vid liv.

Stella tänkte på att hennes föräldrar skulle hitta henne utan puls och utan liv nästa dag, hur hennes mamma skulle stänga dörren och gå och sätta sig i soffan och hur hennes pappa skulle skaka hennes axlar utan att se hennes ögon öppnas. De båda skulle gråta men på olika sätt. Stella blev tröttare och vodkaflaskan var slut, tabletterna var slut, rummet skakade, hon kände sig lugn, hon andades saktare och hon la sig ned bredvid mattan, ögonlocken blev tyngre och tyngre. Stella slöt ögonen och andades, andades sakta och tänkte att detta var sista gången hon skulle andas och det blev allt mörkare och ögonlocken blev allt tyngre och tyngre för varje andetag tills hon till slut inte gjorde något.

Stellas föräldrar hittade inte henne dagen efter, Stellas föräldrar hade ingen aning om vad Stella hade gjort den natten, de hade inte ens märkt en skillnad i hennes beteende och Stella hade aldrig yttrat sig om vad hon hade gjort, eller försökt att göra. Hon dog inte, något hände den natten efter att allt hade blivit svart, något hände och det något räddade hennes liv. Det var Stella själv som hittade sig på golvet, hennes ögon såg igen och hon hittade sig själv i en klibbig pöl blandat av gult och rött, några blodspår, men mest en stickande lukt av galla. Hon låg i en pöl av vodka, tabletter, utspädda, frätande tabletter, blodspår och galla. Hon hade kräkts, men hon har inget minne av det hela, hon reste sig, kände hur huvudet värkte, fast hon reste sig, hämtade moppen och torkade bort alla spår av vad som hade hänt den natten. Stella duschade av sig och väntade på sina föräldrar som skulle skjutsa henne till Emma och hon sa aldrig något.

Två år senare sitter Stella nedanför sängen, på samma plats som hon för två år sedan försökte lätta på livet. Hon överlevde, hon överlevde mer än bara det, hon överlevde en svält, en större svält och en och annan motgång, hon sitter här nedanför sängen och minns, minns allt som varit och hon tänker framåt, framåt till något ovetandes, det som finns runt hörnet. För två år sedan försvann hon nästan, för två år sedan tänkte hon inte framåt, för två år sedan var hon inte hon.

Ensam igen, ensam som lövet på den där döda busken utanför mitt fönster. Får tillbringa resten av dagen med serier och hosta slem. Jag har som tur är svenskt godis här med mig.
När Therese är frisk och jag då får vi hitta på något. Tills dess välkommen serier och välkommen folk som vill umgås med en febrig och rastlös en som jag.
Och de som inte kan, får gärna skicka paket till lilla mig, för snart fyller jag år. Dags för er där hemma att skicka paketen om ni vill att jag ska ha det till min dag. *BlinkBlink*

Nytt år och samma människa. Nytt år men samma tankar. Nytt år men samma leende. Nytt år men samma bakgrund. Nytt år men vad menas med nya möjligheter? Ny möjligheter har vi varje dag och varje sekund, fast egentligen har vi alla dessa möjligheter hela tiden, bara man försöker och jobbar för det man vill. Men ett nytt år betyder ett till år på nacken, 2012, det år jag blir 22. Bara några dagar kvar. Nytt år men samma människa. Nytt år, flera år, det kvittar.

Mitt 2012 firades in med mina bästa vänner här i Santa Barbara, däremot åker två av dem tillbaka till Sverige i morgon för en lång framtid. Vi får fira den här sista tiden och mysa ned oss.
Gott nytt år.