Dagens middag är jordgubbar.

Värmen har slagit till i Örebro igen och det är riktigt varmt ute nu. Däremot förstör min allergi njutningen något ofantligt.

Nästan alla mina saker är nedpackade nu, förutom lite hygiensartiklar och saker som jag måste använda mig utav. Kameran är också nedpackad, därför blir det bara lite Photo Booth bilder.

Have a nice day.

Idag finns det en glad syster i Gävle. För idag kom paketet med kolaskruvar fram till henne. Riktiga kolaskruvar, inga låtsas kolaskruvar här inte. Kolaskruvar är alltså hennes favoritgodis och jag är så snäll och skickar ett paket till henne, utan någon anledning.

Garderar mig för en myringit, trumhinneinflammation. Alltså dricker C-vitamin, myser i min rosa OnePiece och plåstrar om öronen när jag duschar. Jag vill inte ha den vidriga sjukdomen igen. Visst den är inte så farlig, men det gör förfärligt ont och på grund utav den har min hörsel på vänstra öra blivit betydligt nedsatt.

Myringit, trumhinneinflammation för er som inte vet är en öronsjukdom som gör att man får blåsor på trumhinnan, enkelt uttryckt, dessa kan även spricka och det kommer ut blod och var. Alltså äckligt, riktigt vidrigt.

Får jag inte detta brukar jag få öroninflammation, alltså garderar jag mig och kurerar mig med lite mer film nu.

Igår hade jag en tid klockan åtta hos Amerikanska Ambassaden. Jag och mamma tog buss 69 klockan 07.03 mot Ambassaderna. När vi kom fram gick vi runt och hittade till slut rätt bland alla byggnader med stängsel. Jag ställde mig i kö, med mamma som sällskap och kvart i åtta fick jag gå in i en liten hytt och lämna mamma utanför. Där fick jag lägga ifrån mig telefonen och gå igenom en säkerhetskontroll, bland annat att visa skosulorna. Därefter blev jag godkänd och fick gå vidare in på Ambassaden, drog en lapp och satt mig och väntade på att mitt nummer skulle synas på skylten.

Fem minuter senare började folk få komma fram och ytterligare fem minuter senare, stod det mitt nummer. Jag fick gå fram till en lucka där jag sköt under alla papper och de kontrollerade dem och skickade tillbaka dem de inte behövde ha. Sedan fick jag sätta mig igen och vänta på att mitt namn skulle ropas upp.

Den väntan på att få höra sitt namn var oändlig. Efter ett bra tag började namn ropas upp och folk som kom efter mig ropades upp och jag började bli nervös att dem inte skulle ropa upp mig eftersom klockan hade varit åtta för länge sedan. Till slut ropade dem upp mig och jag fick gå till ett annat bås där en dam satt och pratade svenska.

Hon frågade:
Vad ska du göra i USA?
Plugga, två år i Santa Barbara och 2 år på något universitet, jag har inte bestämt mig för vilket universitet.
När tog du studenten?
Oj för två år sedan, det blir väl 2009.

Sedan hade de tappat bort mitt kuvert som var frankerat och adresserat till min mamma. Efter ett litet letande där inne hittade dem det och så var det klart och hon sa att visumet skulle komma inom en vecka.

Då är jag alltså godkänd för ett visum, det känns riktigt härligt. Däremot tror dem att mitt hela tilltalsnamn är Sara Birgitta Magdalena nu. Eller det verkar som så. Det var bara för mig de ropade upp alla namn.

Det tog över två timmar för mig där inne och max tio minuter framför två bås tillsammans. Men det var det klart värt

Om några timmar åker jag till Stockholm. Jag är så taggad och nervös just nu att jag hoppar runt till Ge mig lite mer.

Jag har packat så lite som möjligt att jag endast behöver den vanliga adidas-väskan. Jag har bara med mig extra underkläder, smink och en kavaj. Självklart mobilladdare också, men inget onödigt är med. Jo plattång så att syster kan platta håret. Systemkameran får stanna hemma, fast mamma tar med sig sin lilla gula kompakta digital kamera som hon fick i födelsedagspresent.

Det här ska bli kul, men ack så nervös jag är.

Jag har kommit fram till att jag aldrig mer ska äta risgrynsgröt i korv. Fy satan vilken smärta jag har nu. Laktos i sitt essä.

Update: Glöm kamera, mamma glömde sin kamera i all hast.

Pappa ligger hemma och är sjuk i lunginflammation och sitter därför framför sin MacBook och surfar runt på facebook. Här hemma sitter jag med Gertrud i knät och surfar runt och pratar med pappa på facebook. Jag börjar klockan åtta idag och han måste stanna hemma, att det kliar i hans fingrar att få jobba. Jag vill hellre stanna hemma och sova, eller i alla fall få bort huvudvärken. Vi pratar om hur långt det är till skolan/jobbet (skolan för pappa också eftersom han är rektor). För honom är det nästan 3 mil, för mig är det nästan 3 minuter. För honom är det längre att gå till postlådan än för mig att gå till pizzerian. Deras hus på 256(?) kvadratmeter och mitt "hus" på nästan 20 kvadratmeter. Det är skillnad på proportioner och det är som det ska vara tror jag. Snart har jag lika långt till brevlådan som pappa, snart har jag lika långt till staden som pappa. Snart flyttar jag hem till mamma och pappa igen. Jag längtar.

B-uppsatsen är inprincip klar, det som ska göras är bara småändringar och leta stavfel, syftningsfel och meningsuppbyggnader som är lite krokiga. Den ska egentligen in på fredag, fast vi hade satsat på onsdag/torsdag. Det är riktigt bra att vi är inprincip klara eftersom jag åker på onsdag och är borta hela torsdagen. Nu slipper jag känna mig skyldig som lämnar de andra i slutet.

Detta firade jag med ett ägg utöver lunch/middagen och ett avsnitt Criminal Minds som jag somnade bums under.

Jag ska fira lite extra nu med en kvällsmacka och c-vitamin nu på kvällen och sitta inne när det verkligen stormar där ute. Se lite mer Criminal Minds och sova tidigt.
- Riktig hejdundrans firande eller hur?

Jag älskar badankor, men är rädd för alla sorters fåglar.

Den här veckan har varit tyngre än andra, mer att tänka på och fundera kring. Jag önskar att jag kunde bota all sjukdom på ett ögonblick. Jag önskar att det inte skulle finnas någon cancer, i detta ögonblick Sarkom. Vi människor är rätt själviska och vi tänker inte för mycket kring sådant förrän det drabbar någon i närheten eller en själv.

För ett bra tag sedan fick en i min närhet Cancersjukdomen Sarkom, det blev så illa att han blev tvungen att amputera benet. Det gick bra och cancern försvann. Det såg så pass bra ut att läkarna trodde att den var helt borta. Nu är den tillbaka.

Mer låter jag vara osagt. Jag önskar att jag kunde åka hem och komma med bullar, även om det bara hjälper för stunden. Det känns lite jobbigt att jag flyttar till USA mitt i allt detta. Men jag kan i alla fall säga att jag finns alltid där för dem.

Det är aldrig kul att se någon ledsen och det är verkligen inte kul när det är någon så pass nära. Det är orättvist efter allt att det ska drabba dessa, att det egentligen ska drabba någon.

Idag/ikväll är det Super Mega 45-års Party Fun.

Det taggar vi först till med att locka håret och sminka silver.



Det taggar vi till med en Redorderlig sommarcider



Och tar sluttaggen med att cidern tar slut och det är dags att välja bland alla tusen kläder som finns. Däremot har jag inte bestämt vad jag ska ha än och det börjar om 30 min. Bra jobbat!

Jag har blivit lite beroende utan Criminal Minds. En och en halv säsong är avklarad och mer kommer det bli. Anledningen till att jag inte hunnit mer är för alla andra serier jag helt plötsligt följer. Dem jag alltid följt är Gossip Girl, 90210 och Skins, såklart. Det har nu utökats till Hellcats och Glee, men även den amerikanska versionen av Skins. Ett tag gick även Stylisterna som jag följde. Nu har dock Gossip Girl, 90210, Hellcats och Skins säsongsuppehåll. Antar att Glee också har det och Stylisterna är slut sedan länge. Så nu kan jag bara fokucera på Criminal Minds och ja jag ska vara ärlig, jag får mardrömmar om serien, men jag vinner alltid och blir värsta bästa profileraren.

Det skulle heller inte förvåna mig om jag har glömt något program som jag följer.

Innan var det The O.C som tragiskt nog har slutat för länge sedan, även Privileged och The secret life of the american teenager. Jag är en serie-människa, men inte en tv-människa.

Med detta säger jag hej Criminal Minds.

- Du är lite som en blomma.
- Jag tycker blommor är fina.
- Jag med, men du vissnar.
- Jag tycker lite vissna blommor är vackrast,
     då syns de att de har levt.

Dagens mål var att dricka varm choklad. Det blev varm mjölk med kakao och marshsmallow fluff. Marshmallow fluffet gick ut för några dagar sedan och var stelnat i botten, så mina svaga armar fick hacka mig in i fluffet. Det smakar gott, luktar det kan jag inte göra eftersom luktsinnet är nästan lika med noll. Men smakar det ok är det ok. Så dagens mål blev avklarat; ungefär.

Varm mjölk med kakao och marshsmallow fluff.

Det är bara 7,5 hp kvar tills jag är klar med Örebro. Det kan stinga lite, för det har trots allt varit bra även om det mest har känts som en tid att bara gå runt och längta efter något annat. Men nu om 7,5 hp och om tre veckor flyttar jag tillbaka till Gävle.

Det är ändå skönt att veta vart jag vill ta vägen, även om jag tar en annan väg än vad andra skulle gjort. Andra skulle välja andra kurser för att nå dit jag vill, men jag vill ha användning av så mycket mer för att bli så bred som möjligt. Det kommer att bli bra i slutändan och jag vet att jag en dag kommer sitta just vid det där skrivbordet och upptäcka det nya stora och samtidigt ha tid till att göra mitt projekt stort. Under den här tiden ska jag även hinna frilansa och jag vet helt enkelt vart jag ska och jag tänker inte avslöja det mer än såhär kryptiskt.

Jag spelar Smurfarna, kollar på Criminal Minds och låter alla tankar gå till familjen. Jag multitaskar. Läser böcker för B-uppsatsen och försöker fokusera på stunden. Jag multitaskar. Jag spelar mer Smurfarna, tittar lite mer på Criminal Minds och blundar ett tag. Jag multitaskar. Jag dricker litervis med vatten och tar lugnande. Jag multitaskar. Jag läser mer tidigare forskning för B-uppsatsen och låter alla celler leva nu och tankarna går till Gud.

När man har slut på sin allergimedicin så spelar det ingen roll hur länge du sover för du kommer ändå vakna upp och känna dig tröttare än igår och ögonen klias medan näsan nyser och halsen skrovlar, du tror att du har blivit förkyld igen.

Visst det har regnat här inatt men det hindrar inte min kropp att påverkas utav pollen, för det har ju inte regnat här inne på rummet. Och dammsugarna i korridorren hjälper inte mycket, för det dem gör är att suga in damm och smuts och sedan spruta ut annan damm och smuts. Det gäller att ha en riktigt bra dammsugare om det ska hjälpa. Fast just nu önskar jag mig mera allergimedicin för det har hjälpt otroligt bra.

Every man can write at least one good book; every man with brains has at least one good story to tell; every man, with or without brains, moves in a different circle and knows things unknown to any other man.

- Lawson, S. (1987) The Archibald Paradox: A Strange Case of Authorship. Melbourne: Penguin.

Det är bra att veta vilka som är ens vänner. Riktiga.

En sann fredag den 13:e. Ändå brukar dessa dagar vara rätt bra, för 13 är kvinnornas turnummer. Denna dag har verkligen inte varit bra.

1. Magont!
2. Dunkar huvudet i dörrhandtaget när jag ska böja mig ned och knyta upp skorna.
3. Åker ned till stan och köper två tyger till en klänning, efter att ha fått hjälp av en som arbetade där inne.
4. Åker hem och hamnar mellan två bitska hundar som morrar mot varandra. (Fast jag tror att dem pratade om att äta upp mig.
5. Börjar sy klänningen, det visar sig att tygerna fungerar inte till det här ändamålet.
6. Symaskinen börjar låta konstigt.
7. Synålen går av.
8. Kliver rakt på en knappnål.
9. Köper tröstmat, men strippsen saknar kryddan och det är fel sås!
10. Tappar hälften av strippsen på golvet.
11. Halkar i badrummet.
12. Hittar en spindel i sängen.
13. Sätter i halsen och får hosta upp den helt.

Detta är bara till nu i tur och ordning. SKulle inte förvåna mig och något mer händer. Men inte nog med detta längtar jag grymt mycket hem till Gävle och mammi och pappi.
Men nu ska jag forsätta tröstäta och hoppas att jag inte dör på kuppen.

14. Ljudet fungerar inte längre på Gertrud utan högtalarna. (MacBook Pro) - Funkar nu tillslut.
15. Mer ont i magen än denna morgon.

Skulle någon se denna uppenbarelse komma in på Nellys lager så skrik till för glatta livet!



Denna är också vacker, även om jag tidigare har haft problem med långa klänningar.
Det är helt enkelt dags att ändra sig.

Dessa bilder är alltså tagna från Nelly.

Får återgå till migränen och längta lite bara.

Jag sitter i sängen, den bästa platsen att tillbringa tiden i. Visst vore det skönt att sitta utomhus och läsa eller bara ha musik i öronen och bli lite brun. Däremot tycker jag det är tråkigt att sola, Jag har ingen ro för att bara ligga still, måste göra någonting, även om det är något litet.  Det är sällan jag blir brun också, förutom en gång. Jag arbetade i Spanien, Gran Canaria i några veckor, i den värmen och den starka solen blev jag brun, fast främst bränd, bubbligt bränd. Det är ändå rätt skönt att sitta här i sängen, skriva, hjälpa lillasyster med hennes uppsats, kolla igenom min grupps B-uppsats och lyssna på ny albumet av Veronica Maggio – Satan i gatan.

Annars vet jag inte om jag ska sy datorväskan redan nu eller vänta tills jag har fått hem mjukplasten som ska läggas in för att det ska bli mjukt. Kanske ska jag skriva lite på projektet när jag faktiskt tror att jag har lite ny inspiration för det.

Det är nu 16 dagar tills jag ska till ambassaden och det är 70 dagar tills jag flyttar till USA. Längtar så gott som varje sekund och hundradelssekund, Ibland vill jag att tiden ska bli sommarlov så jag får leva i Gävle igen och sedan flytta till drömmen.



Skuggbilder är viktiga. Från förra våren när jag bodde i Gotland. Då lillasyster och mamma kom och hälsade på.

Mötet för ambassaden är nu bokad. Klockan åtta den 26 maj ska jag befinna mig i Stockholm och se om jag får bli amerikan för några år. Härliga tider när det börjar bli klart det här. Härligt härligt!

Det har varit fart hela dagen med korridorstädande. En riktig vårstädning har det varit från tak till golv. Efter all fönstertvätt med vatten och såpa har händerna blivit lika risiga som förr. Torra, slitna och skärsår lite varstans. Det ser ut som att jag har frätt sönder händerna. Inte nog med det, så har även armar och ben skadats med skärsår från jag vet inte vad och knäna är överansträngda.

Inte har jag hunnit med det skolarbete jag skulle ha gjort i helgen, så jag får sätta mig nu ikväll. För igår var jag på stan några timmar och andades böcker men även kläder. Och sedan sträckläste jag en bok och kände hur mycket jag saknat att lukta på böcker, känna känslorna i den och leva mig i någons annans värld för en stund. Fredagen spenderade jag på stan och tog en stund med en vän.

Jag ska analysera tre avsnitt av Jobbjägaren genom en semiotisk analys. Fast jag skulle lätt kunna lägga mig ned nu och sova, utan något lugnande som helst. Men det är bara att köra. Fast vill hellre låna gitarren och lära mig Little house.

När man köper en tröja och man inte vet om man älskar den eller bara halvt gillar den. Tar lite bilder och tycker den ser fin ut sittandes, men ståendes i spegeln är den lite för genomskinlig och slutet är inte lika smickrande.

En bild när min tatuering var nygjord

Alltid lika kul att titta igenom gamla bilder, denna gången var de alla gamla webcambilder och Photo Booth-bilder.

Ett litet extra utdrag från projektet, inte hela kapitlet och vad som händer därefter och däremellan och allt får ni vänta tills bokaffärer pryds av denna skapelse, när den är klar.

Drömmar från ett fik

Ett café, en bok och en tekopp. Hon ser människor som håller handen, som pussas, en man som smeker en kvinnas kind, en flicka som torkar en annans flickas tårar, olika män i kostymer, kaffekoppar, chokladtårtor, morotska kor, bullar, pajer och wienerbröd. Visst vill hon smaka, men hon nöjer sig med sitt te och att se andra njuta, hon låtsas att hon är en av de som går därifrån leende. Stella kommer dit oftare nu, för att andas annan luft än skogen, annan luft än rummet, stängda dörrar och hon kan vara här, komma hem och säga att hon åt ute, för att tiden passar in.
En pojke, man, muskulös, vacker, betonade kindben, axlar mjuka och starka. Hon beundrar honom på håll, hon sneglar och önskar att hon vågade prata med honom, eller kanske våga möta hans blick, fånga upp den och blanda den med telepati. Fast hon vågar inte, hon gömmer sig, går därifrån och leker med tanken att han följer efter.
I drömmen möter hon honom, på nätterna fantiserar hon, när hon är ensam kan hon måla hans kindben och axlar innanför ögonlocken. Stella önskar, hon tänker och låtsas att han ligger bredvid, håller hennes hand, smeker hennes kind, håller om henne, viskar ord som sätter sig i hennes hud. Det ilar i henne när hon tänker på hur hans fingrar skulle fingra lätt nerför hennes nacke och rygg, längs hennes ryggkotor och dra lätta ringar runt skulderbladen. Han skulle aldrig hetsa henne, han skulle aldrig få henne att göra något hon inte vill, han skulle bry sig.
Stella sitter oftare inne på fiket nu, i hopp om att han kommer in genom dörren, viftar bort sin korta lugg och sveper blicken över rummet. Hon vill se honom gå mot disken, hon vill se hur han tittar på menyn en stund för att alltid välja samma sak, svart kaffe och ibland även ett wienerbröd, beroende på om han är ensam eller med andra. Idag har han sällskap med en annan man, längre, smalare, attraktiv men inte som honom, en att fästa blicken på men inte en att drömma om. Svart kaffe och wienerbröd, den andra väljer morotskaka och latte. De sätter sig i båset nära Stella. Hon sneglar på honom över matematikboken, låtsas fundera på ett tal för att kunna vila blicken på honom. Bitar av wienerbrödet fastnar på hans överläpp, i hans mungipa, han äter sakta, ber om påtår. Hon vill dra lätt över hans läppar och borsta bort smulorna i hans mungipor.

 

Beslutet för CSN kom nyss och ja som jag antog får jag pengar.