För någon dag sedan så träffade jag och pappa min gamla lärare på ICA. Vi kom in på USA-flytten och han blev nog lite förvånad. Han hade inte trott att jag skulle göra något sådant, knappt att jag skulle flytta till Gotland eller Örebro. När jag hade honom i skolan var jag så liten, försynt och jag ville absolut inte ta plats eller höras.

Nu är det ändring på det, nu kan jag både prata och ta lite plats. Förr kunde jag absolut inte ringa till någon, nu kan jag till och med ringa till okända i USA. Förr kunde jag inte prata inför folk, nu kan jag skratta, skojja och leva med andra, även okända. Mycket har ändrats och jag har då utvecklats till det bättre.

Jag är inte längre en liten rädd skitunge.