Pengaångest yeppyepp. Just för ögonblicket säger jag väldigt yepp yepp yepp and like me no say anything. Det råkade bli så att jag tittade på en tecknad barnfilm den här morgonen och då sa de massa sådana olika roligheter och jag har fastnat för det, så söta.

Idag var jag till skolan för group advising och registrerade mig för några kurser. De flesta kurserna är stängda, men nästa vecka öppnas några fler kurser som engelska och då ska jag sitta klistrad vid datorn för jag vill verkligen läsa engelskan. Matematiken tar jag och ordnar nästa termin, mest för att jag istället ska ta en fräscha upp minnet klass så att jag slipper läsa samma matematik jag läst för några år sedan. Vilket även gör att jag kan placera högre på matematiktestet och jag slipper lägga ut pengar för det och dyrbar tid.

Mer än engelska har jag skrivit upp mig för fotografi och typografi. Får se hur det passar in i schemat. Det läskigaste de sa idag var att hur sjuk man än är första dagen för lektionen måste man ta sig dit ändå för att annars lämnas platsen över till någon annan. Även om du är magsjuk så måste du gå till lektionen. Sedan om du inte är med på tre lektioner sammanlagt blir du bortagen från klassen. Det känns som att min hälsa är lite sårbar just nu, jag måste leta upp vitaminerna.

Men det första jag nämnde, pengaångest. Ni vill inte veta hur dyrt det blir och det blir så mycket dyrare eftersom jag kommer läsa mer än 12 units, blir några tusen mer eftersom jag nu har 14,5 units. Men det löser jag senare när jag fått ett riktigt drömjobb och kommer vara stenrik.

Jag tittar på Criminal Minds och bakar kanelbullar. Jag är nu helt uppskrämd. Jag tänker på dörren, den låses aldrig, stängs aldrig. Så någon dag, vilken dag som helst kan en sjuk människa eller farligt djur befinna sig i huset och helt enkelt göra så att jag tar mitt sista andetag. Det är vad jag sitter och tänker på nu, uppskrämd ja. Man vet aldrig, man kan aldrig lite på någon annan och nu gör jag det bara värre för mig själv.

Annars saknar jag SLR och A lite för mycket en dag som denna.

Men vidare till bullarna!

Igår gjorde jag engelska testet för skolan och idag matematiktestet allt för att hamna i rätt klass. Det känns dock som att jag skulle ha övat lite innan. Speciellt gjort en genomgång av matematiken igen. 45 frågor på 45 minuter utan miniräknare, det var stress bara att tänka det. Hade jag haft mer än en minut att få tänka på varje hade det gått mycket bättre och jag hade hamnat i rätt klass, men nu hamnade jag mer i enkel matematik. Tråkigt, men det löser sig, jag ska nog inte ens läsa matematik de här åren vad jag vet.
Engelskan vet jag inte riktigt vart jag hamnade, men det hade varit lättare om jag inte hade fått frågor om marinkåren och båtdelar. Det är svårt när man får ett ämne man inte har någon som helst koll på. Det löser sig också.

Nu börjar jag få lite hemlängtan, eller egentligen inte efter landet, utan efter människorna. Jag vill gärna att skolan ska börja så att jag får träffa lite mer folk och får något mer att göra än att gå runt på staden och bara trivas. Det behövs något nytt nu. Idag ska jag vandra till skolan och be om att få göra de olika testen i engelska och matematik så har jag det gjort och kanske kan åka till Disneyland och Sea world.

Jag kan tyvärr inte ligga på stranden och steka som andra än, vilket beror på tatueringen som jag för övrigt fortfarande är sjukt nöjd över.



Medan får jag mysa med Teddy.

En karton jordgubbar för 99 cent, helt ok.
De smakar gott, men vore nog ännu godare med lite socker. Dem är lite hårdare att bita i än de jag är van med i Sverige. Men jordgubbar är tidernas smågodis och det gillar jag starkt.

Jag hade tidigare glömt att kryssa i att jag ville ha merkostnadslån för kursavgiften från csn. På flygplatsen när jag träffade Helena kom det fram att man kunde låna för det så hon hjälpte mig att ändra min ansökan och igår fick jag svar att jag får merkostnadslån för det också. Nittontusen mer, det känns skönt i kassan. Tummen upp för det, tummen ner för att det blir mer att betala, fast mest ändå tummen upp.

Smakar äggen annorlunda i Santa Barbara?
-Ja det gör dem.

Är husen annorlunda i SB?
-Att dem är. Helt underbara är en del, drömhus.

När stänger klubben?
-Fy skam men Wild Cat stängde halv två igår.

Idag har jag verkligen sprungit på stan, gått i butiker och tittat på kläderna. Det är som dem säger, det är billigare här med kläder. Sedan har jag försökt få tag på en converter från 110 Vac till 220 Vac eller hur jag ska förklara det. Först fick jag en vanlig adapter, sedan fick jag en till adapter fast för flera land, sedan fick jag en riktig converter men den ändrar bara från USA till andra länder, alltså fel för mig. Så jag får lämna tillbaka den imorgon.

Idag har jag också doppat fötterna i havet. Jag får inte bada än för att tatueringen inte är helt läkt.


Men nu ska jag ta sista klunken och vänta på att grabbarna i huset blir redo för att gå ut på stan. Jag får nämligen följa med dem ut ikväll, det ska bli riktig kul, jag har inte pratat med någon av dem så mycket. Att killar tar längre tid på sig än mig, ja så kan det bli ibland.

Jag skulle helt klart vilja vara ute nu och springa på stan och träffa människor, men jag är så förbannat trött. Är det de här som kallas för jetlag? Ja det är det visst. Det får helt enkelt bli någon film och vila mig till ett normalt tillstånd.

Jag måste ta bilder och visa er hur fint det är här. Okej huset är inte så fint, men andra hur är sjukt fina, fast jag tänkte mest på omgivningen och vädret. Sedan måste jag ned till skolan och stranden. Det får bli imorgon.

Jag tänkte berätta lite mer om flygresan från Sverige hit till Santa Barbara. En flygresa med två mellanlandningar. Sverige-Reykavik - Seattle - Los Angeles
Det började med att jag klev upp klockan fem för att packa det sista och vara vaken när far och lillasyster skulle komma hem. Väskorna var ganska svåra att packa jämna, men efter några ändringar i packningen så blev det bra med 19,6 kilo och 18,9 kilo. Vi packade in väskorna i bilen och pappa körde till Arlanda. Väl där checkade vi in mitt bagage och gick sedan och åt på flygplatsen. Det började närma sig att första flyget skulle lyfta så vi vinkade av varandra och kramade om varandra en sista gång och sedan gick jag. Denna resa gick otroligt bra utan hinder eller svårigheter.

Jag trodde att allt skulle gå som smort efter första flygningen som landade på Island. Väl där vandras det lugnt vidare till nästa flyg, det står att den är i tid och det känns riktigt bra. När det är tio minuter kvar ändras flygplanets status och flygtiden är ändrad till 21.30 och den skulle ha lyft 17.00. Att få vänta i fyra och en halv timme kändes verkligen inte bra. Vi fick en liten ersättning med mat på flygplatsen vilket i mitt fall såg ut som ett äpple, en Fanta, tre Snickers och en miniburk Pringels. Inte nyttig alls, men det var socker som behövdes och mackan som jag tänkte ta var slut och resten av mackorna innehöll tomat eller fisk. På denna flygplats hittade jag en reskompis som också skulle till Los Angeles, det var tur för annars skulle jag ha gått under och tappat bort mig själv. Vi hittade även en annan kompis där borta som vi fick låna wifi från. Vi fick även öl av honom, så vi hade det rätt trevligt där i Island trotts förseningen. När väl planet skulle gå var klockan mer än 22.30, alltså ännu en timme försenad. Anledningen vet jag inte riktigt än.

Väl i Seattle hade de bokat ett nytt flyg åt oss och vi fick välja hotell och försöka deala med flygbolaget om att de skulle betala men vi valde flygplatsen istället. Det kändes ganska meningslöst att åka till ett hotell. Det riktiga flyget skulle ha gått 19.45 den 19:e men vi landade i Seattle runt tolv. Nästa flyg till Los Angeles skulle gå 5.30. Vi satt oss vid några stolar och hade gratis wifi på flygplatsen så tiden gick lite fortare. Här fick vi även checka in bagaget igen.

I Los Angeles så hämtades bagaget och jag ringde numret för den beställda bussen till Santa Barbara.

Tänk på att jag inte har skrivit ut tiden i svensk tid utan varje tid är för varje tidzon som det var där tiden var så.

Väl framme har jag redan berättat lite om. Och mer behövs inte sägas när jag redan sagt så mycket.

God eftermiddag säger jag, men för er i Sverige säger jag väll god mitt i natten. Jag ligger nio timmar bak i tiden ifrån er.

Lite mer om flygresan får ni veta senare.


Igår förmiddag/tidig eftermiddag kom jag fram till Santa Barbara efter en två timmars resa från LAX, flygplatsen i Los Angeles. Trött som jag var av att inte ha sovit på mer än trettio timmar fick jag information utav hyresvärden och sedan fick jag duscha. Efter det gick jag runt på staden här i Santa Barbara för att leta efter en mataffär. Jag letade efter en byggnad som det fanns en stor skyllt på som sa att här är det. Denna skyllt hittade jag inte, men när jag kom fram till en supermarket så letade jag där inne men där fanns det mest bara godis och kryddor. Med min hungriga mage var det inte det jag letade efter så jag tog min akt och frågade efter vägen. Jag fick en vägbeskrivning som sa exakt samma väg som jag kanske hade vandrat på fem gånger minst kom jag fram till en byggnad som såg ut som en vit kyrka utan torn. Men det var så många som kom med kassar därifrån så jag testade. Där var mataffären.

Inne i mataffären höll jag få slag, va köper de färdigskivad sallad? Gick vidare med frågan, kommer jag hitta laktosfri mjölk? En bit till kom jag till mjölken och såg nästan bara laktosfri mjölk, vilken tur jag hade. Lite till och de hade en jättestor burk med laktosfri cottage chease. Sen in i en av de många gångarna hittade jag Jasmine ris och riktigt pasta. Riktig kött och annan riktig mat var svårt att finna. I slutet av affären hittade jag det jag mest ville ha, sallad, gurka, morötter och annat gott och grönt. I övriga delen av mataffären fanns det en massa godsaker, tårtor, mat som var halvfabrikerat och helfabrikerat. Bara under dessa timmar har fem bilar tutat och visslat. Jag har även hunnit få en riktigt stor komplimang för min nya tatuering i nacken. Det går bra nu.

TIllbaka i mitt nya hus lastade jag in varorna och la mig på sängen och somnade.

Jag bor just nu i ett temporärt megalitet rum med knarrande trägolv, gamla träpaneler och gamla trädörrar målade vita. Ett kök jag inte förstår hur man startar de där konstiga stekplatorna som inte är som hemma. Vattnet luktar klor, smakar klor och inte som i Sverige.


Jag har fått en liten katt också, eller den är inte min, men den bor häromkring, fast det gör att det luktar kattpiss här. Fast i det stora hela är det bra här. Saknar dock redan en massa folk.

Jag uppenbarligen älskar Santa Barbara just nu. Var in till en klädbutik i flera våningar och älskade atmosfären. Vackra kläder, exklusiva och lite mer vardagliga. Skorna, skorna var helt otroliga, visst det finns sådana skor i Sverige också, men det är en annan känsla här. Jag måste ta ett foto så att ni kan få se atmosfären här borta. Jag vet några som skulle älska stället.
Inte nog med det så har jag fått en hel massa komplimanger för min tröja.

Well hello there.
Updating from United States of America, Seattle actually.

Det har varit en hel del väntan på flygplan nu och jag har varit vaken i mer än 24 timmar. Flyget från Island gick inte när den skulle utan flera timmar senare, vilket har gjort att planet till Los Angeles för länge sedan har landat. Tur är så bokade de om flyget till LAX, så nu sitter jag i Seattle och väntar på att få checka in väskorna och åka vidare till mitt nya hem.

Här i Seattle är det gratis wifi, vilket är helt klart underbart. Och inte nog med det har jag hittat flygkompisar så det har gjort väntetiden bra mycket roligare. Mer uppdatering kommer från Santa Barbara nästa gång.

Det är sista kvällen i Sverige för mig och det börjar verkligen kännas just nu. Jag har ingen aning vad jag ska packa. Det känns även som att massor av det jag har packat ner egentligen kan lämnas för jag kommer aldrig ens använda det, men man vet aldrig. Det känns som att jag har missat något gravallvarligt, fast jag vet inte vad det kan vara.

Sen får jag för mig att jag kan lämna lite av kläderna och därför kunna ta med mig Täcket, för det känns så dumt mot Täcket att bli kvarlämnad medan Tudde får följa med. Jag känner mig helt enkelt elak. Det är som att ha två barn men bara ena får följa med överallt.

Vad ska jag ha på mig när jag reser, något bekvämt, men ändå snyggt. Jag tänkte ta de svarta byxorna, men de drar åt sig så mycket hår. Jeansen får jag utslag av för knappen. Shortsen kan bli så kallt med på planet och på flygplatserna. Kanske leggins, de kan jag röra mig i och krypa ihop till en boll i flygstolen. Nu var jag smart.

Alla vänner då? Det känns inte som att jag har sagt hejdå eller på återseende till alla. Kan inte alla bara komma hit så jag kan få krama om er en sista gång? Fast det blir svårt för jag bor långt åt tjothahejti och har schampoo i håret och är utan vatten. Jag fäller faktiskt några tårar för jag tror att jag börjar förstå att jag faktiskt flyttar till en annan tidszon imorgon.

Jag borde ta tag i sakerna nu och packa det sista. Det gör jag med blandade känslor.

Jag sitter på Arlanda och väntar på att klockan ska bli sex så jag kan sätta mig på tåget till Gävle. Pappa och Sanna är fortfarande i Turkiet och lever galet bra. Värmen som bara strålar glädje och semester, sedan har de varandra. Jag är däremot ensam och sitter och funderar hur jag tar mig ut till skogen med min tusen ton vägande väska. Men här på Arlanda ligger det lite folk hursom och sover, jag skulle också vilja sova. Däremot sov jag mestadels på planet. Jag somnade innan vi startade, vaknade när jag fick maten, åt den och somnade om, vaknade när vi landade av att jag trodde att vi kraschade.

Det kom några tårar i ögonen av att lämna pappa och Sanna för jag vet att nästa gång vi ses kommer vara en kortis med ett nytt hejdå, eftersom det är då jag flyttar till USA.

Känns som en onödigt stor resväska, när halva är tom. Men mer plats för att kunna ta med sig en massa nya kläder hem igen.
Men nu åker jag, Sanna och pappa till Turkiet! Jag stannar en vecka, medan Sanna och pappa stannar två veckor. Sedan kommer de hem den 19:e och hämtar mig så åker vi till Arlanda igen och vinkar de av mig inför det stora äventyret.

Vi hörs om en vecka! Have fun.

Här i skogen får jag lite små obehagliga vibbar den här morgonen. Dels för att internetanslutningen som vi har nu (Halebops mobila bredband kontant) måste vara det segaste jag någonsin sett till. Det är nästan som modemet vi hade innan det började säljas mobila bredband. För här ute i skogen finns inget normalt bredband.

Inte nog med den sega anslutningen så har Majvor (iPhonen) hamnat i en svacka sedan igår kväll. Den har stått och tuggat på samma ställe, en liten rund grej som visar att den laddar för att startas eller stängas av. Men eftersom den har sett ut så sedan igår kväll lägger jag ett och ett att den har fastnat. Jag har testat att ladda den, koppla ihop den till iTunes för att göra en systemåterställning, däremot tar inte iTunes emot det är något fel säger den. Nu väntar jag bara på att den ska ta slut på batteri, för att förhoppningsvis gå att starta upp igen med lite laddning.

Ett annat problem är att Majvor antagligen är operatörslåst till Halebop och då blir det svårt att använda den i USA.

Inte nog med det så är inte vädret så rogivande med dis i luften.