Jag sitter på Arlanda och väntar på att klockan ska bli sex så jag kan sätta mig på tåget till Gävle. Pappa och Sanna är fortfarande i Turkiet och lever galet bra. Värmen som bara strålar glädje och semester, sedan har de varandra. Jag är däremot ensam och sitter och funderar hur jag tar mig ut till skogen med min tusen ton vägande väska. Men här på Arlanda ligger det lite folk hursom och sover, jag skulle också vilja sova. Däremot sov jag mestadels på planet. Jag somnade innan vi startade, vaknade när jag fick maten, åt den och somnade om, vaknade när vi landade av att jag trodde att vi kraschade.

Det kom några tårar i ögonen av att lämna pappa och Sanna för jag vet att nästa gång vi ses kommer vara en kortis med ett nytt hejdå, eftersom det är då jag flyttar till USA.