För två år sedan denna dag satt jag färdiginställd i min nya lägenhet på Gotland i Fårösund och väntade spänt på att börja ett av mitt livs bästa beslut, skrivarlinjen. Det året lärde jag mig väldigt mycket, dels inom skrivandet och om mig själv. Utan Gotland skulle jag inte ha vågat åka dit jag är nu. I Gotland hittade jag några helt fantastiska människor, även om jag tappat kontakten med de flesta, men även fått mer kontakt med andra. Jag saknar Gotlands fridfullhet och blåst, havet och raukarna.

För ett år sedan satt jag i min lägenhet i Vivalla i Örebro och väntade spänt på att träffa den bästa sambon i livet. Den flickan skulle jag alltid vilja bo med. Vi är så lika men så olika, passade väldigt bra. Vivalla var bra, trotts slummen och skjutandet och rånandet. Även i Örebro hittade jag bra fina människor och jag kommer sakna vissa.

Nu sitter jag i mitt delade hus i Santa Barbara, Kalifornien och gör läxor med ett av mina andra bästa beslut jag gjort i livet. Även om jag är nervös för att jag just nu inte vet om mitt major ska vara grafisk design och fotografi, eller om jag ska välja något annat som litteratur eller psykologi. Jag tar och fokuserar på den här terminen och jag är nöjd med de klasser jag har just nu, även om schemat är lite galet.

Livet är bra underbart ändå.

I Gävle har jag min familj som går runt och lever på som vanligt. Mina vänner, mina närmaste vänner. Jag är inte sentimental just nu, jag bara säger som det är. Att flytta nio timmar bak i tidszoner gör att man lämnar mycket kvar i de nio timmarna framåt. Om man kunde ta det bästa från varje tidzon skulle jag skapa mitt Sixtenland.